.
.
förändring är min täppa
jag krossar vad andra har
skjuter kilar mellan gott
driver arvssynd på naiva

jag förändrar i ett slag
vad trodde de oinsatta var
permanentade humana framsteg
för sund mänsklig strävan

hämnden är min främsta motor
mildaste straff illvilligt
när dom minst anar slår
en rävsax fast om hens hals

för så säger min gud
låt inte minnet glömma
hur någon gång i tiden
en imbecil gjorde fel

drog dåligt ut en spik
från min sargade lekamen
och skapade så en tår
som aldrig torkar ut

förlåta är en illusion
som drönare lärt sig leva
bättre dömma och straffa
med alla mina gudars vrede