Räven kommer, med mjuka steg, som ett budskap man aldrig bad om att få.

Gör plats för dem som flyr från ett språk som aldrig kallat dem vid namn. Vi, som vuxit mellan två hemländer, har långsamt lämnat er välordnade vy, som skuggor utan plats i ljuset.

I åratal ville jag hjälpa, fästa mig vid ljudet av ert språk, växa i det, inte vägas med det.

Nu är det de som föddes i ert alfabet som häller sin bitterhet i orden, grälar anonymt om vänskap, söker närhet i dialekter som inte känner igen oss.

Situationen ger er rätten att sticka ekrar i världens hjul med er slipade retorik, med ert dyrbara språk.

Vi, de som står vid kanten, kommer inte att göra det.

Vi låter första raden läsa långsamt ordet:

älska ditt nästa hemland.

Och vi stannar i tystnadens dammiga hönshus, där rävarna passerar obehindrat, där ingen lyfter er där dammet lägger sig över  som en form av glömska.

                                                       *

I Gryningen Två språk hälsar på varandra på avstånd,

som två fåglar som ropar över ett fält de aldrig får landa i.

Mina ord sträcker sig mot er, dina ord stannar vid horisonten,

och mellan oss finns bara vinden som bär allt vi inte vågar säga.