De saktmodiga går där i fårorna
drar plogen efter sig
de plöjer obanad mark.
Aldrig drabbas de av feber,
tålmodigt piskar deras svans
flugor och broms, som tar en rast
på deras länd och hals.

För sitt inre talar de om de skuggor,
som följer deras spår, tänder ett ljus
i korruptionens mörker
De saktmodiga tänder
samma längtan efter ljuset, hos andra
som inget lånekort har
till det magiska biblioteket.