Träd in i din rätta kostym, med eller utan smakråd utbrast jag!

Du hade kanske haft för korta byxor som
blottat fel delar av dig och dessutom tagit uppmärksamheten från det du egentligen behövde dölja?
Din sårbarhet.

Eller så hade du under för lång tid tagit på dig clownnäsan och i all iver
snubblat bort dig i för stora skor? Allt för att behaga
och dölja sorgens mantel.

Somliga dagar hade du hängt en ylletröja över axlarna men den
var alldeles för tung att bära. Jag förstod aldrig varför den skulle hänga där
trots att det var varmt ute.
Någonstans på vägen kastade du av dig den, men glömde vart.

Vi letade men kunde inte finna den.
Du grät men jag förstod aldrig om det var riktiga glädjetårar eller ej.


Jag såg en dag att bomullströjan med texten ”Girlpower” satt bak och fram
Men jag sa inget för du var så otroligt glad.
Någon gav dig en klapp på ryggen och bara jag såg varför.
Du var så otroligt lycklig den där dagen.
Kanske släppte det loss en mindre förväntan på
dig själv och andra? Att få just den där klappen.
När saker går lätt så är det oftast mindre rätt - sa du ofta.

Men varför är det så svårt att hitta sin rätta kostym?
Utbudet är ju enormt, kanske lyssnar vi för mycket på
hur andra tycker vi bör klä oss?

Själv simmar jag naken i en mörk sjö i Dalarna
De som ser mig har förhoppningsvis annat att
fundera på än ”Gäddhäng”


Vad tar du på dig imorgon?