Jag har förstås berättat för dig att jag går in i ett rum
här i staden och stänger dörren bakom mig och passerar
sedan genom rummet, stannar och 'gör det där hemliga
görandet'. Sedan öppnar jag dörren framför mig och

befinner mig så i ett annat rum, i ett hus som är beläget
i staden Barcelona. Förut, innan jag kom på knepet,
egentligen knepen, så förstod jag inte poängen.
Men då jag väl provat och kommit på hur att agera,

då kunde jag plötsligt ta mig till olika rum i olika länder.
I flera år kunde jag bara gå in i det där rummet, här i länet
och ta mig till ett rum i ett hus i staden Barcelona. I början
förstod jag inte ens varför det inte gick att öppna dörren i

det första rummet, den där dörren jag hade framför mig,
för att kunna komma vidare. Rummet fungerade som en
sorts sluss. Det vill säga för att kunna öppna den andra
dörren, måste jag först stänga dörren bakom mig.

Först då gick det att öppna dörr nummer två.
Då jag öppnade den visste jag förstås inte att det var ett
som magiskt rum med funktionen att resa utomlands,
utan att 'ta flyget'. Det vill säga att resa med bil, båt, buss,

tåg eller flyg. Genom att resa till en stad i Spanien utan att
tiden spelade någon större roll. Det tog bara några minuter
i anspråk. Sedan jag öppnade dörren, den andra dörren
efter att ha stängt den första. Gick jag in i ett annat rum

och då jag stängt dörren bakom mig gick jag så vidare tills
jag stod på en gata jag inte kände igen. Det var varmt men
inte precis kväljande. Sedan gick jag gatan fram åt ena hållet
och ut på ett torg. Skyltarna på husen var på spanska.

Calle hit och Calle dit. Jag gick vidare och så småningom såg
jag ett hotell och gick in i det huset. Det stod en person bakom
en disk och han pratade förstås spanska, men han kunde litet
engelska också och jag frågade var jag var. Sedan tänkte jag

att han kanske tog mig för att vara en idiot. Men han talade
om att hotellet ingick i en kedja, med filialer i olika städer i
olika länder och att det här var förstås filialen i Barcelona.
Då frågade jag om det fanns matsal och han visade mig vägen

genom en handrörelse. Jag gick förstås åt det hållet och det
var tydligen inte lunchdags precis, utan jag gick och satte
mig vid ett bord där och så kom det fram en flicka och satte
framför mig ett glas vatten. Det var inte precis iskallt, men

nästan i vilket fall. Jag tillbringade sedan några timmar i staden,
i alla fall den delen av staden. Som jag memorerat gatan jag som
kommit ifrån, så gick jag sedan samma väg tillbaka.
Huset stod kvar och jag gick tillbaka till den dörr jag nu tänkte

mig som dörr nummer två. Jag öppnade den, slöt den bakom mig
och närmade mig sedan dörr ett. Jag öppnade den och befann mig
åter 'hemma', det vill säga i 'mitt' land. Jag stängde dörren bakom
mig och lämnade huset samt steg ut på en gata som var mig bekant.

Jag hade funnit en möjlighet att vid vilken årstid som helst,
lämna huvudstaden i mitt land samt via rummet i 'min' stad,
ta mig till augusti i Barcelona. Det var förstås alltid augusti i
Barcelona, oavsett det var augusti eller januari hemma.

Jag hade inte tagit redan på hur länge det gick att vistas i den
staden. Men för säkerhets skull, stannade jag oftast bara någon
dag eller ett par dagar i Spanien. Jag tog mig aldrig till några
andra platser utanför den staden, utan jag höll mig i just Barcelona.

Efter många år kom jag så av en ren händelse, på hur jag skulle
kunnat ta mig till i stort sett vilken stad som helst i vilket land
som helst. Men jag var rätt nöjd i alla fall, med att slippa boka
en resa. Samt flyga eller behöva resa med tåg. Det var mera dyrt,

hade jag fått för mig, att behöva göra mig det omaket även.
Jag ville förstås kunna dela hemligheten med någon, men
förstod att jag nog inte borde göra det. Dels skulle det kunna
ruinera flygnäringen, om ingen behövde 'ta flyget'.

Dels fanns ju möjligheten att någon jag valde att berätta det för,
först inte skulle kunna tro mig och sedan, utan att först prova
sanningshalten i mina påståenden, bara se till att jag hamnade
på 'stormen', den låsta avdelningen på något mentalsjukhus.

Jag tar i och för sig risken att nu berätta om saken för dig,
men jag betraktar risken som liten. Det vill säga att även om
du får för dig att jag berättar en saga, så kommer du inte tro
att jag är mycket mera 'galen' än i stort sett vem som helst,

vilken bär på en eller annan 'fix idé' . Som du vet har jag skrivit
om saken en smula förut, bara att jag har fått dig att tro det bara
var just en sådan där historia. Eftersom du vet att jag sedan flera
år gillar att berätta just historier och finner på andra texter i litet

olika uttryck och stilar. Nu har jag som sagt, efter flera års försök
att ta mig till andra platser , utöver just en stad i Spanien.
Exempelvis Liverpool i England eller Glasgow i Skottland.
Jag har visserligen provat att resa till Lillehammer i Norge eller

Odense i Danmark. Men misslyckats med just dessa resmål.
Istället kom jag till Oslo i Norge och Köpenhamn i Danmark.
Där har jag ju redan varit, men jag har inte besökt exempelvis
London eller Brighton i England. Det verkar som att det bara

går att välja ett resmål i vart land och jag måste helt enkelt lista
ut vart jag ville 'resa'. Jag hade blivit en smula besviken över att
inte kunna vara som mera exakt, för att ta mig till vissa bestämda
resmål. Samtidigt var jag förstås alldeles kolossalt nöjd med att

ha kunnat finna det här sättet att över huvud taget slippa resa
på det mer konventionella sättet. Det här viset hade visserligen
sina begränsningar. Men det brukar ju de flesta val i livet ha.
Det vill säga att kan en själv inte 'bestämma' över faktiska verk-

ligheter, så gick det ofta nog att anpassa sig själv efter det som
ju trots allt fungerade. Det fanns ju små möjligheter annars för
en människa att kunna som anpassa 'kostymen' som att gå till
en skräddare och få 'skräddarsytt' ens egna möjliga önskemål.