Det finns hus
som inte vill vara hus
de står där med raka väggar
och försöker se snälla ut
men vinden vet bättre
och drar i hörnen
som om den ville runda dem
inne i husen finns rum
som väntar på barn
rummen har lampor
som tänds och släcks
utan att någon sjunger godnatt
barnen kommer som små skuggor
tysta försiktiga som om de ber
om ursäkt för att de finns
de bär med sig historier
som inga ritningar kan rymma
arkitekterna står där utanför
med sina pennor och papper
och försökte rita trygghet
men trygghet är ett slags
djur som bara kommer
om man sitter stilla länge
nog och låter det nosa på en
i skogen bakom husen
växer stigar som
barnen inte får gå
de slingrar sig bort
som vänliga tankar
och försvinner
bakom kullar
där världen
fortsätter
utan låsta
dörrar
och
husen
suckar
i kvällsbrisen
de vill vara
något annat
kanske en fyr
kanske en veranda
där man får sitta
tills man somnar
men de är byggda
för att hålla kvar
och barnen byggda
för att gå vidare
det är svårt
för ett hus
att förstå