Tiden gick
och åren gick
men jag satt kvar
väntandes,
på att tiden
skulle gå
fast den gick
som bara den
precis utanför fönstret
årstiderna växlade
sommar, höst, vinter, vår
sommar igen
år efter år

Jag satt där jag satt
tills klockan stannade
och tiden rann ut
fast den gick
som bara den
där utanför fönstret
genom väder och vind
snö, slask, regn och solsken

Du vet så som man säger
”tiden går och går
men kommer aldrig igen”

men jag hoppades
jag hoppades så innerligt
att den skulle komma tillbaka
kanske till och med gå baklänges
så jag väntade,
där jag satt

och sitter än idag
väntandes,
på en tid som flytt
hals över huvud
så som den gör

Jo men visst,
jag har fastnat
i det som var, i det som aldrig hände
och det som kunde ha hänt
om tiden bara hade gått lite långsammare
då innan jag började vänta
på att tiden skulle gå
fast den skyndade sig förbi
så snabbt där utanför fönstret

Det är den eviga väntan
som är värst
mer än någonting annat
ovissheten
.

- (8 juni 2026)