För trettiofem år sedan var glasögonen min bästa vän.
Ibland frågade jag efter den och jag tog på mig den!
Den bevarade mig som kärlek!
Den bär fingeravtryck av min mamma!
Jag ser skönhet överallt.

Min mamma dog och mina glasögon blev söndra!
Kanske var någon med mig när jag var ledsen och tröstade mig!
I dag gick ramarna på glasögonen sönder!
Jag kände att den bad mig att jag skulle bevara den!

Tyvärr! Jag kunde inte!
Tyvärr! jag glömde den på bordet i fem minuter.
Kom fyra ungdomar och förstörde den utan orsak.
Så här lade sig mörkret på mina ögon.