sömngångaraktig
tystnad, så tyst
att de dödas andetag hörs
men inga varma steg
hörs i korridorerna,
istället slutna ögon
som är blinda, men på låtsas
och kluvna tungor
som jag slitit ut efter
de viskat bakom ryggen,
kniv mot mjälten,
hugg, hugg, hugg
sliter isär grunden;
lögner som löften,
sedan tystnad
och jag som precis
lärt mig att gå igen,
mitt i allt det blinda,
allt det onda
som utgör världen