Vi har en lång väg kvar att färdades.
Tidigt i morse startade vi från den Mexikanska gränsen.
Jag lutar mig fram över ratten
ser den svarta asfalten med sin gula mittlinje
och vita sidolinjer rusa förbi på den ändlöst spikraka vägen.

Höga kaktusar syns så långt man kan se,
öknen blommar så här års, allt är grönt
den ständigt närvarande lukten från kreosotbuskarna
tränger in i bilen genom luftintaget.

Gamar svävar högt på himmelen.
Jag undrar vad det kan finna här i öknen men
flyktingar från Mexico dukar under i hettan varje dag.
De hittas ibland och förs till bårhuset i Tucson för identifiering.

Den värsta värmen är över för dagen.
Solen håller på att gå ner och sprider
sitt gulaktigts ljus över Arizonas evigt blå himmel.
Vi har minst fem timmar kvar till Tucson,
det svaga surret från motorn är sövande.