En rad av små soldater väntar kvar,
i sken som minner om förgången tid.
De väntar tyst och stilla, utan svar,
ett rike rest ur barnets vilda strid.

De tågar tätt mot bordets yttre rand,
mot en ovän född av pojkens glöd,
De strider vilt, ett spel i pojkens hand,
med drömmens vapen, blanka, utan död.

När handen lyfter dem blir kriget tomt,
för inget blod har spillts och ingen dött.
Ett skenbart slag, av tiden snart förglömt,
där ingen fiende har verkligt blött.

De håller stilla fram sin sista lans,
små hjältar gjutna, kvar i lekens dans.