Det var sommar och de flesta hade lämnat stan för skärgården, men jag hade två veckor kvar till semestern. Det mesta var stängt men jag hade fått tips på att Studentkårens pub var öppen.
Jag hade varit där tidigare för några år sedan då jag studerade vid universitetet, men av någon anledning hade jag inte varit där sedan dess. Jag ringde till några kompisar, det var några kvar i stan, och frågade om de hade lust att hänga med.
Det var tomt när jag kom dit. Stefan stod vid ingången och kollade att besökarna hade student leg. Av någon anledning behövde inte tjejerna ha leg. ”Det verkar dött i dag” sade jag, ”de kommer senare” sade han, ”men det kom några tjejer för en stund sedan.” ”De sitter där borta,”sade han och pekade. Ingen av mina kompisar hade dykt upp ännu och alla hade inte student leg. Jag informerade Stefan att släppa in dom ändå. ”Det ordnar sig” sade han. Jag kikade in i puben, längst in vid ett långbord satt två tjejer och såg övergivna ut. Jag gick fram och frågade, ”kan jag sitta här”, ”gärna” sade bägge i korus.
Vi småpratade om att det var dött i stan och det här tycktes vara det enda stället och om vad vi skulle göra i sommar.
Rätt som det var kom mina kompisar och slog sig ner vid bordet. Alla drack öl och konversationen blev allt livligare. Min seglarkompis Kent satt bredvid Gunnel och jag satt bredvid Kerstin på andra sidan bordet. Gunnel och Kerstin bodde ihop. Gunnel jobbade på en reklambyrå, Kerstin jobbade på ett barnhem. Bägge var från Halmstad. Kerstin hade en söt hatt av läder och håret var klippt snett framåt, det gillade jag, hon var lite annorlunda. Gunnel såg mer alldaglig ut.
Konversationen flöt på, vi hade jättetrevligt och frågade om de ville följa med ut och segla. Kent hade egen båt och jag hade tillgång till min brors. ”Jättegärna sade bägge två, vi har aldrig seglat, det skulle vara spännande.”. Det hade blivit sent och puben började stänga. Vi satt och diskuterade om vi kunde hitta på något efteråt. ”Vi går hem till mig,” sade en av killarna vid bordet. Det hade kommit några till. Jag visste vem han var men kände inte honom närmare.
Vi blev åtta stycken och gav oss i väg till hans lägenhet som var belägen i Gamla Landala i ett rivningshus. Många studenter bodde i Landala. Det var primitivt med dass på gården, men mycket låg hyra. Uppvärmningen bestod av en kakelugn. Köket var en elektrisk kokplatta och diskho med rinnande kallt vatten.

Anders som han hette, hade gjort det fint i lägenheten. Den var inte stor, ett vardagsrum och en sovalkov. Golvet bestod av breda skurade träplankor och mitt på golvet stod ett litet lågt bord med några flaskor med stearinljus i. Det var kuddar överallt och alla satt på golvet. Några vinflaskor åkte fram. Stearinljusen tändes. Anders stolthet var hans nya stereoanläggning med Carlsson högtalare. Han var ivrig att demonstrera den, Han tog fram en LP platta ur fodralet , höll den försiktigt i kanterna och lade på den. Plötsligt fylldes hela rummet av mäktig orgelmusik, Bachs fuga i c moll.
Alla satt som förstenade och Anders myste. Vi turades sedan om att lyssna på musiken i hans fantastiska hörlurar, där var ljudet ännu bättre.
Det var nu sent och vi bröt upp. Kent och jag gick tillsammans med Gunnel och Kerstin. Kent bodde alldeles i närheten och jag skulle ända bort till Drottningtorget där jag hade min lägenhet. Kerstin och Gunnel skulle åt andra hållet till Karl Gustavsgatan.
Vi skildes åt vid Engelbrektsgatan, kramade varandra. Jag kramade kerstin extra mycket och lade märke till att Gunnel mulnade.
Jag fick deras telefonnummer. ”Jag ringer” sade jag och tittade på Kerstin.