Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vesica urinaria på vimmelkanten


På natten
drar Vesica urinaria till sig den sovade skalden
ur drömmarnas dammsugning av undermedvetna impulser,
medelst ett oemotståndligt övertryck

Den fårade pennföraren
– vars kropp lärt sig sköta dessa brandkårsutryckningar
så gott som på egen hand –
öppnar knappt ögonen mer än som hästar
som står i hagen i hårdblåst och snöyra, upp mot vinden
med smala springor och fällda öron,
när han hasar ur sängen i Östra sovrummet,
barfota i sina kroppsminnen,
utan att tända lampan

– och just i den vevan, där & då,
begynner äventyret sin vimmelkantiga stegräkning

Hur ska den åldrige poeten ta sig till toaletten?

Vesca urinaria trycker på;
diktaren famlar i sin vimmelkantade nattgång

Landskapet bakom de halvfällda ögonlocken
känns obekant

Varje natt är en labyrint med osäker bäring,
som genom Tomas Tranströmers romanska bågar,
”valv på valv” av toalettvägsmöjligheter
genom ett långt & vindlande själstillstånd
att engagera;
väl i nivå med sökandet efter en möjlig angreppsvinkel
uppför ett högt fjällpass i kyla, regn & rusk
en eftersommarnatt vid Kåtotjåkka;
en utsökt nattlig utmaning
utan vare sig kompass eller gps,
eller ens en karta

Var i helvete är toaletten i natt?

Varje natt är en upptäcktsfärd
under Vesica urinarias färdledning
genom vimmelkantigheten,
ibland i fjällterräng,
ibland i ett rökigt industrilandskap,
och understundom i regnskogen
eller ute på savannen;
elefanter trumpetande
och giraffer flytande förbi i långbenta flöden
mellan termitstackarna

Med halvslutna ögon manövrerar kroppen
mina halvsovande själsförmögenheter
ut i hallen,
men varje toalett blir en uppenbarelse;
ett korsdrag av porslin genom skapelsen,
och – javisst, för tusan: här är ju toalettdörren,
här är ju jag, raka vägen på porslinet
och porslinets skvalande lättnad!

Vägen tillbaka till sovrummet ligger nu,
tom i blåsan, med ögonen öppna och lokalsinnet på plats,
upplyst av ett upptänt medvetande,
som en paradgata i en gammal diktatur,
de sju metrarna åter till sängen,
vari kroppen, fosterställd,
smakar drömlös sömn
tills Vesica urinaria på efternatten kommer
på ett andra besök,
strax innan gryningens gryniga bleke
och ett nytt vimmelkantat äventyrsstegande i labyrinten!




Fri vers (Fri form) av Ingvar Loco Nordin VIP
Läst 26 gånger
Publicerad 2026-07-24 11:11



Bookmark and Share


  En nutida gräsmatta
"Vägen tillbaka till sovrummet ligger nu,
tom i blåsan, med ögonen öppna och lokalsinnet på plats,
upplyst av ett upptänt medvetande,
som en paradgata i en gammal diktatur [...]" ;D
2026-07-24

  Jacob Sjöstrand VIP
Det råder en diskrepans mellan hur manliga- respektive kvinnliga underlivsbesvär beskrivs av allmänheten (och i litteraturen). De manliga besvären framförs som varandes av dråplig karaktär. Om kuken eller det däromkring far illa kan man alltid dra på smilbanden eller göra sig lustig över den uppkomna förtretligheten. Fittan däremot (eller vaginan eller slidan i det här sammanhanget) kan man och ska man inte skämta om. En spark på tasken eller rent av en avkapad sådan är roligt. En spark på muttan är det inte.
Så det blir ju lite i den kontexten (den dråpliga) jag läser din text. Måhända är det också i den andan du delvis skriver.
Men det finns ju så mycket annat här, i din text, som tar oss bortom löjets skimmer. Att foga in Tranströmers Romanska bågar ""valv på valv" av toalettmöjligheter" är ju mycket roligt - men också ett allvar, där i det vimmelkantiga sömndruckna mörkret.
Alla som gått upp på natten till toaletten känner igen sig.
Vägen tillbaka till sovrummet, som du beskriver som "en paradgata i en gammal diktatur", är väldigt snyggt och träffsäkert formulerat. Jo, som även resten av texten.
Tänk! Det går att skriva förträfflig poesi även över ett nattligt toalettbesök. Det tackar jag för!

2026-07-24
  > Nästa text
< Föregående

Ingvar Loco Nordin
Ingvar Loco Nordin VIP