Ett eget idiom har jag om "Gud".
Jag nyttjar de grafem jag en gång lärde,
betydelsens morfem i språkets värde
och skiljande fonem i språkets ljud.

Mitt språk om "Gud" kan verka oförklarligt
för den, som har ett annat språkligt arv,
som ofta fattar det som flum och larv
och kanske dumt och slarvigt oförsvarligt.

Men bokstaven om "Gud" är inte snål
och inlåst inom njugga traditioner.
Jag mixar gärna "Kanaans tungomål"

med dagens digitala sensationer.
Jag blandar underdrift och hyperbol.
"Gud" i mitt språk är snack och orationer.