Paniken river i mitt sinne, jag är inte okej.
Fastän tåget går i 100 km/timmen
slänger jag mig av.
Högt jag skriker, fastän ingen mig hör.
I luften jag svävar fritt,
tid och rum existerar inte här.
För en sekund är jag fri,
en sekund är jag glad.
inga måsten, inga krav...
tynger mig här.

Men hastigt kommer marken närmare
och jag glömmer både tid och rum.

En sekund jag fick i himlen
En sekund med Gud
En sekund av frid

Innan han åter sände mig hem.
Tillbaka till mitt liv på jorden.
Stärkt i både hjärta och själ.

Men även den vackraste dröm har ett slut.

Hastigt kommer marken närmare
Smärtan mig väcker när jag för en kort sekund
insåg en sak, jag lever och hjärtat mitt det slår.
Min tid är ännu ej förbi.

jag ser tåget rusa förbi.
Allt längre och längre bort.
För att sedan hastigt försvinna.

Och jag, jag sitter kvar
på en parkbänk i skymningen.
För jag har gjort ett val,
jag har valt att hoppa av
men mitt liv. Det har jag kvar.
För bara jag bestämmer över mitt liv.