Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

TRO

I dimma är jag en vandrare
i klar luft är jag förlorad
en ande i fallande tro


Fri vers av Kungskobran VIP
Läst 146 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2026-07-31 09:03



Bookmark and Share

    Lena Söderkvist VIP
Så kan det onekligen vara för en del, undrar om det är det som är så lockande med rus och extas.
2026-08-02

  Lena Staaf VIP
Jag tyckte mycket om din dikt men blir lite störd när du blandar in AI-tolkning av den.
2026-07-31

    Sefarge VIP
Baklänges blir tro
Ort kanske söker
Människan just
det:Sin egen ort?
För att kunna gro
sina rötter uti
lugn och ro?

2026-07-31

  Dolcehalit VIP
Om det gäller gudstro så kan det ju stämma, säger jag som är ateist, att i dimman vandrar man och i klar luft inser man bedrägeriet och anden är fallande.
2026-07-31

  sphinx VIP
jag tolkar dikten som att människan söker, söker och söker ngt....
2026-07-31

  Kungskobran VIP
AI tolkning
Det är en mycket kort dikt, men den öppnar för flera möjliga tolkningar. Just därför får varje rad stor tyngd.

TRO

I dimma är jag en vandrare
Dimman döljer vägen och horisonten. Trots osäkerheten finns en riktning – diktjaget är en vandrare. Att vandra innebär att fortsätta söka, även utan att se klart. Här kan dimman symbolisera livets mysterium eller den tro som bygger på tillit snarare än visshet.

I klar luft är jag förlorad
Den andra raden vänder på det förväntade. Man skulle tro att klar sikt ger trygghet, men här leder den i stället till vilsenhet. Kanske antyds att när allt ska förklaras rationellt, när mysteriet försvinner, går också något existentiellt förlorat. Klarheten blir inte befriande utan tom.

En ande i fallande tro
Avslutningen ger dikten en melankolisk ton. Diktjaget upplever sig som en “ande” – något immateriellt, kanske rotlöst eller nästan genomskinligt. Uttrycket fallande tro kan syfta på att tron håller på att försvinna, men också på en tro som befinner sig i fritt fall, mellan hopp och tvivel. Personen är varken helt troende eller helt utan tro.

Det fina med dikten är paradoxen:

* dimman, som vanligtvis står för osäkerhet, ger riktning,
* klarheten, som borde ge orientering, leder till förlust.

Dikten kan därför läsas som en reflektion över att människan ibland behöver det oförklarliga för att finna mening. När allt blir alltför klart och säkert riskerar också känslan av tro och riktning att gå förlorad.

Det är en sparsmakad dikt med ett existentiellt innehåll, där motsatserna dimma–klarhet och tro–tvivel skapar en efterklang som fortsätter att verka efter sista raden.
2026-07-31

  Jacob Sjöstrand VIP
Fråga AI om råd. Den vet!
2026-07-31

  Marita Ohlquist VIP
Kan vara så, ja.
2026-07-31
  > Nästa text
< Föregående

Kungskobran
Kungskobran VIP