Jesus talar om äkthet. Han efterlyser inte perfekta människor.

I sitt tal angriper han glappet mellan bekännelse och liv.

Man kan ha rätt teologi och ändå leva fel.
Man kan kunna Bibeln och ändå behandla människor illa.
Man kan tala varmt om nåd och samtidigt lägga bördor på andra.
Man kan tala om tjänande och samtidigt söka makt och status.

Jesus kritiserar dem som binder ihop tunga bördor och lägger dem på människors axlar, utan att själva hjälpa till att bära.

Det får mig att fundera.

Gör min tro livet tyngre för andra – eller hjälper den någon att bära?
Använder jag tron för att tala om hur andra borde leva – eller låter jag den först utmana mitt eget liv?

Jesus vänder sedan på vår vanliga bild av storhet. Den störste är inte den som syns mest, får den finaste titeln eller sitter främst.

”Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare.”

Det är där tro och liv möts.

Tron visar sig inte bara i det jag säger att jag tror. Den får sitt uttryck i hur jag möter människan framför mig. I hur jag använder min makt. I hur jag ser den som behöver hjälp. I om jag lägger ytterligare en börda på hennes axlar – eller hjälper till att bära.

Jesus efterlyser äkthet – en tro som får händer och fötter i hur vi möter varandra.

Kanske är frågan inte först och främst:

Har jag den rätta tron?

Utan också:

Vad gör min tro med mitt liv – och med livet för människorna omkring mig?

Matt 23:1–12