Jag vandrade
längs med gator
klädda med fjädrar
inte för att inte synas
jag flanerade bland havets moln
sakta jag såg
natten älska med gryningen
hon förvandlades
precis såsom jag
varje regndroppe
blev mitt allt
i skymundan
monarkfjärilen återfår sin kraft
dess spröda vingar
var min egna längtan
till något vackrare
jag blundar
minns framtidens dåtid
mellan oss
skönheten öppnar sig
som de abalone snäckor
vinterns snö ännu inte dalat ner över
jag samlar ihop mina drömmar
skyddar dem i silkespåse
ömt och varsamt
jag väntar utanför
din port
vilsen jag inte längre är
i din famn av nyplockade rosenblad
jag finner min poesi
dikten så mörklila som glittrande ametist
din kyss av passionens visdom
äntligen ett liv att leva
äntligen ett liv med dig
äntligen har sårens ärr läkt
vi skyndar oss inte
vi har inte bråttom
det jag tänker på
endast jag och förhöstens lönnblad vet
champagnen på kylning
ute en annan verklighet
men inom mig
varje pusselbit faller på plats
du kittlar mig med fjädern
fjädern som tidigare låg på gatan
där ingen tidigare gått
jag låter mig förföras
i samma stund
jag förstod mig själv.