Moraklockan står helt tyst i mitt sovrum,
den minner mig om min salig far
som byggde den anno 1975.
Den är gråmålad med blå detaljer,
det var de enda färgerna min far hade hemma,
så då fick det bli dem.

Klockan har ett krön högst upp på toppen,
och ett runt glasfönster mitt på den droppformade
kroppen, där man kan skönja loden och pendeln.
Den har stått tyst sen min far gick bort för
tretton år sedan, och har fått bli en tyst påminnelse
om min far och hans fantastiska trähantverk.

Jag saknar dig...