Hur länge som helst
har jag visat förakt

för det som inte låter sig förstås,
inte av brist på förståelse,
utan i kölvattnet av vårt förflutna

likt en nattfjärils förakt
för mörkret,
som ständigt rör sig omkring den.

För mig stängdes fönstret tidigt.

Och ljuset jag så länge krävde,
det jag törstade efter,
för att finna någon slags förståelse,
försvann bortom glaset.

Så nära,
och ändå
så oerhört långt borta.