ibland står tiden still,
till slut somnar den trötte
drömde stod på havets botten
såg ut genom ett fönster
mina fötter kände sanden, snäckorna
tången vaggade av havets musik
ett förlist skepp låg på sidan
en bit därifrån
genom några öppningar
skymtade vita ansikten
allting var helt naturligt
som det ska, då man ser under ytan
förstod först då, jag andades
och att vi var vatten en gång
livets början och vi kröp ur havet

...
veni vidi vici sade även Caesar
som besegrade fienden
det mest förunderliga det var
före kristendomen var uppfunnen