Att bli nedbruten av att förstå hur det är att mötas
Av att ställas inför någon annans mönster
Någon annans beslut
Någon annan som hade samma känslor för
Någon som vävde ens utrymme inombords
Med begränsa tankegången
För se hur man reagerar i panikreaktion

Men du kan ta det lugnt
Även om du spelade mig
Så var det den bästa missen i mitt liv

Jag vägrade sätta fötterna på balansgången
Jag vägrade fylla i luckorna av dina meningar
Jag tillät att äntligen mig själv att få göra utgångspunkten

Även om bandet mellan våra världar har suddats ut
Vart den börjar och tar slut
Balansen neutraliserar när klarheten är nära
Toppar och dalar får styra
När känslan har rätt att få tala

Ibland blockerar jag dig mentalt
Men det är bara för jag själv kontroll har
Över läget som i botten av mig
Är Kärlek överlevnad

Hur sårad jag än blivit
Hur illa jag än har blivit bemött

Så har jag förstått att det är en sårad själ
I alla fall undvika att den blir trasig
Tystnar aldrig ens stilla rop
Vill dämpa fallet
Innan ens behovet av själslighet slår rot
Med uppvaknande förståelse
Tror du i stunden kan få lite ro

Jag försöker inte förändra dig
Jag försöker inte att hålla dig kvar

Vill du gå så gå
I mitt hjärta finns du ändå kvar
Du kan inte bestämma om jag vill älska dig eller inte
Bandet är redan skapat
Och jag kan lotsas att jag inte dig ser
Men innanför bränner blicken mer