Du målade ditt ansikte i glada färger
men ett skuggspel drog in från norr
och dolde dina ögon
och din person

Du sänkte alltid blicken
rädd att möta andras förväntningar

Den medfödda skörheten
knappt märkbar i din hjärnas bildspel
elektriska impulser
och felkopplade synapser

Du lärde dig att leva med bilderna
tvingade dig
vande dig
tålde dig

Ditt liv som en Olle Ljungström-låt
bräcklig och svag
men också stark och outgrundlig

Självmedicinering
innan du blev ensam med självet

Alla samtal i laminofåtöljer
som verklighetens perpetuum mobile
Sedan klev du in i evigheten

Jag gick förbi din grav i går
lade en blomma
rättade till en figurin

Ditt citat i guld
är nog de vackraste orden jag läst