Ljuset sipprar genom mörkret,
zebraitiskt, b/w

Ljuset sipprar genom arkiven,
genom genomen,
bakom uppspända ansikten,
genom skuld & oskuld,
som jorden sipprar genom rymden

Andan hålls (ansvarig),
dagarna ligger i försåt
i sovande krig

Turordningarna fastställs,
de gamla dör först,
precis i slutet på sina liv, efteråt

De yngre skruvar på reglage,
häver stäver, reglar reglar

Solen är en kall skruv
i rymddräktigheten

(I'm losing time, themes, tomes;
thermals rising above tundras
all around me;
pillars of life, for nothing;
like Mongolian river banks
with unearthed mammoths;
simply effects
of cause & effect;
swirling causality,
persuaded into the just intonation
of open skies
and the alleged Bösendorfer Imperial grands
of Kuckuck Schallplatten / Celestial Harmonies,
as this evening is calling it a day)

Ibland är jag en
som går på en landsväg
och möter en skolbuss,
eller som paddlar uppströms
i en älv,
eller kanske sitter vid ett fönster, ansiktig

När jag möter bussen
höjer föraren handen till hälsning

Jag besvarar hälsningen
genom att höja handen till hälsning
ur min täta, hårdstickade ylletröja

När jag paddlar motströms
är det det enda jag gör

När jag sitter vid ett fönster, ansiktig,
kanske jag tänker på en buss
eller en kajak,
eller gamla döda språk

Jag är en gråstickad ylletröja om hösten,
och ett par elektriska byxor från Amerika
på en ledad pelare av rök som sticker i näsan,
frän;
en förklädd skugga i avverkningens skogsgnissel
i höstkvällens glaskallt genomskinliga speglar

Mina fingrar är tio ledade takler
som startar krig
& smusslar med onani, kliar arslet
& spelar Goldbergvariationerna

Jag döljer härkomster
långt bort i bortgången;
flaxar korp & hök
ur låglänta ylletröjor,
säsongsvis, perrongvis