Förnuft och nonsens
blandas egendomligt
då lyckan, så besinningslös är
varje mikrokosmisk del av lyckan
kontrasterar med njutningen
när slutna är ögonen
finns jag här och finns jag inte här

Flyr jag till utkanten
av verkligheten
ens skratt fylls
med förtjusning
ändå blir en
orolig och sorgsen plötsligt
det är någonting så ömsint och egendomligt

Söker sanningen
varför hör ingen
strävandets röst
fastän är ute en kylig höst
man kan inte sätta fingret
på verkligheten
men det går rakt i mig helt.