På en liten båt på öppet hav
något inom mig vill gå ut,
undrar om det är skratt eller gråt
men försvinner varje gång så fort den ser någon dröm slav.
Tystnaden brusar i mina öron,
kastar en förstulen blick på horisonten,
försöker behålla kontakten med livets oglamorösa sida
där förnuft och logik har slutat gälla.
Alla står som förstenade, ansiktet är orörligt,
men ögonen rör sig, någon skrattar i land
det är rejält, hjärtligt skratt…
Skrattet smittar, tankarna studsar runt inne i huvudet
och slår emot öronen med metalliska ljudet,
försöker smeka hennes hår i fantasin ödmjukt,
hennes blick rör sig obesvärat,
undviker att se mig i ögonen ständigt.
Minnen i hennes ansikte uttrycker motvilja,
ordet vägra att betyda
huvudet börjar dunka nästan i takt med kärlekens klocka.