Hon skyddar mig.

Håller världen ute lite till.
Tränger undan den, som en ovälkommen gäst.
Den skriker och väsnas.
Lyser sitt hungriga sken.
Den vill riva upp mig.
Tvinga mig att se, att leva.
Kasta sig över det oskyddade,
det svaga, det försvarslösa.

Men hon skyddar mig.
Stänger dörren till sovrummet.
Så jag får sova lite till.