kal och tanig

spretiga armar

står du där

avklädd in på bara barken

en gång var du klädd i grönt

stolt och yvig var din krona

vinden rufsade om dina löv

när hösten kom började du vekna

dina löv började gulna och vissna

det var dags att rusta sig för kyla och höst

höstens vindar rev med sig dina löv

en dag var du helt kal

men när vintern är över

börjar din livscykel om

för att åter till sommaren grönska