Jag känner asfalten
under min kropp
jag känner vinden
blåsa mot min hud
det är verkligheten
jag försöker smita från
o bara va med dig
trafikljusen slår om
vill sitta på en bänk
med en bok
o smita från
o bara gråta
i halvpsykos
sån är gången
Jäkla struktur
petar in i min hud
snörper hjärtat
jag vill inte finnas
men finns ändå
Det gör ont
vill va med dig
bara va med dig
jag kan inte gråta
men gråter ändå
vill smita från
o bara va med dig