Rastlösheten har än en gång slagit sina vassa och starka
klor i mig.  Senast det hände, för några veckor sen,
bestämde jag mig att det inte skulle upprepa sig.  Mentalt
motstånd borde räcka för att hålla rastlösheten ifrån mig.

Skit heller.  Aktiv mental tankeprocess funkar inte.  Inte för
mig i alla fall.  Inte än.

Rastlöshet är för mig lika oförutsägbart som lycka.  Går inte
att planera för eller mot utan är ett tillstånd som bara
infinner sig.

Rastlöshet är ett tillstånd som för mig brukar sitta i en halv
till en dag.  När jag som i dag drabbats känner jag ofta en
skamkänsla av otacksamhet.   Jag som har det så bra, familj,
vänner, god hälsa, bra jobb, fritidsintressen osv.  Det hjälper
inte att tänka så, funkar inte..

Det kanske hjälper med kvällens avsnitt av Kvarteret Skatan.
Inte vet jag, inte än.  Det är bara att hoppas på bättre känsla
i morgon bitti.  Jag har planer för en trevlig grej då.  Det
kanske hjälper.

Svaret får jag i morgon.