Vi är shape shifters
Flyttar runt den här massan av
Gluoner, elektroner och kvarkar
Vi kan bli kanonkulor
Som far över bryggans kant eller
Stjärnor som ekrarna i ett hjul
I Da Vincis skisser
Eller träd
Med våra ben som stam
Med armar och fingrar
Som kvistar och grenar
Vi sträcker ut oss och drar ihop oss
För att förflytta våra kroppar
Som maskarna

Det sägs att vi är mest vatten
Fast vi är mest mellanrum
Mellanrummet mellan partiklarna
Zoomar vi in tillräckligt mycket
Finns där just ingenting
Så varför smälter vi inte samman?
Eller så gör vi det
Smälter in litegrann i allt runt omkring
Tar med oss litegrann av var och en
Och lämnar litegrann av oss kvar
Varför blåser inte vinden
Rakt genom mig?
Kanske gör den det
Ibland känns det som
Den blåser in i märgen
Vädrar ur mig som
Ett rum med öppna fönster

Mest är vi luft
Men så är vi lite annat också
Lite supernova
Lite Big Bang
Ångest
Och ganska mycket skam