Jag var ljuset.
Ljuset som brann ut sakta.
Sakta jag flanerar längs tomma gator.
Gator som förrådde mig ständigt.
Ständigt jag drogs till mörkret.
Mörkret bar sin egna mystik.
Mystik blev mitt namn.
Namn utan själ.
Själ med aura av glas.
Glas fylld med häxblandning.
Häxblandning sveper jag lätt.
Lätt som en fjäder.
Fjäder svalkar i tystnaden.
Tystnaden. Schackspelet. Insikten.
Insikten etsar sig fast i mitt hjärta.
Hjärta av magnolia.
Magnolia gråter mina tårar.
Tårar som för länge sedan slutat trösta.
Trösta gör mina närmsta vänner.
Vänner som ser mitt sanna jag.
Jag var ljuset.
Ljuset som brann ut sakta.