människor, falska, kryptiska
och avvaktande i samband
med att Rimbauds båt skulle kasta loss
och han drar mig närmare intill sig
och säger att han mår illa
och jag börjar påtala att det
finns egentligen ingenting
förutom
den där känslan
då man lämnar fören
och går in i djungel
och strävar efter att
få äta mörkrets hjärta
oavsett vart det leder en
och han ler mot mig och säger
att det var ju det
ingen av flickorna ville
eller hur?
och jag skrattar
och fattar vad han menar.