det blundas och förorenas när orden plötsligt blir ett slagfält,
ändrar du på, eller i, kanske på eller rentutav oförståeligt så dansar
applåderna i sin egen rundgång,
vem som än säger och hur de säger saknar betydelse,
för det finns bara en sanning,
och du är den ensamma ägaren av det

fråntagen rätten att andas den luft som kunde krystas genom sugrör
är kanske inte den luft du behöver, men den finns och den påverkar,
som en verklighet som spelas fram inför dina linser som skulle kunna överrösta alla dina handlingar någonsin är något du borde i ditt vuxna liv inse att det bara är en ridå,

ingen är,
ingen kan,
vara förmer
bara annorlunda

du kan skjuta tusen nålar i nordlig riktning,
du kan försöka döda varenda ord,
förlösa de små element som formar mitt jag

men det kommer att aldrig betyda,
så länge jag andas,
kommer jag fortfarande vara Max