precist,
inom blodflödet som minner
att kraften är tillfällig,
det ökar,
för att sen dö,

mina händer finns för att lyfta, röra och ta
kan inte smeka sönder en hud som skalas av,
men brytpunkten är så självklar
att vandringen tillbaka
bara är en räddning

koncist,
i sin presentation,
att viljan förflyttat förgreningar
som önskade något annat
för att sen känna ånger,

min själ är en hållplats,
den vandrar vidare,
för att finna en väg tillbaka
till första steget och när cirkeln sluts