Hemingway var där

liksom fyllot Johansson

den svartmuskige

på våran gata som vi

var livrädda att möta

sprängaren från det

spanska inbördeskriget 

som bodde i en 

enrummare utan dusch

ensam med sitt livstrauma

det hände ibland

att brandkåren ryckte ut

helt i onödan

för torrkokad potatis 

väckte stor uppståndelse 

alltid onykter

raglade han gatan fram

svor och hötte med

näven och skrämde skiten 

ur oss storögda småglin