Veteaxet ??böjer sig i vinden,
men inte av rädsla,
eller av kyla,
utan som om det lyssnar på ett ord
som faller tungt från den krokiga himlen.

Glänsande berättelser flödar på skärmar,
löften gjorda av rök och damm,
och den enkla mannen letar efter hem
i ett imperium utan graf.

Tre skuggor knackar på varje port:
kritik som biter långsamt,
tvivel som förändrar ditt öde,
och skuld påtvingad som ett dekret.

Kalla städer med många fönster,
flaggor som vajar över betong,
och sanningen verkar lyssna
på en bleknad sång i telefonen.

Vi får höra om rädsla,
om ansiktslösa faror,
och vetet skrattar under ramen
och gör vågor i sanden.

Vilket land är det där
människan är rädd för att fråga?
När friheten verkar som en blomma
gömd bland tusentals folk.

Men vinden är ännu inte besegrad,
inte heller det gyllene fältet under solen,
ty axet vet, svajande,
att sanningen fortfarande stiger.

Och om tiderna gör ont,
och molnen inte verkar försvinna,
kommer fröet som planterats med bävan
att skapa vår igen.