Men allting är så litet här. Jag förstår inte vad jag ser. Björkarna är så små, och där står älven, därbakom, blå. Städerna krymper undan och vattnet stiger. jag har ingenting sett och aldrig gjort någonting. Mitt liv är en serie tablåer, och inte ens det.

Jag har varit omkring och här och där och nu står jag här igen och ser samma utsikter som jag saknat.

Den stora sjön och den långa, slingrande älven, mina vatten. Andra människor tycker det är deras vatten, men det är mina vatten. Det finns kärrspindlar som springer över ens skor och det finns storspov som sätter stämningen. Jag visste väl, att här finns allt jag behöver. Här är gudomligt att vara, helt utan att jag tänker på det, och det är mitt sätt att tänka.