vi blev stående
stilla och tysta
mitt i viskleken
när storm vandrar i skog

du släppte ränseln
den la sig på sidan
den fick ligga så
matsäck klarar sig nog

vind utforskade
brydde sig inte om tall
mer intresse av gran
men roligast hade den i asp

då steg sorlet
viskningar blev rop
leken bar från gren till gren
vilade i björk i all hast

du sa, blunda
hör du från vilket håll
stormen rasar ut
den löper från norr till söder

jag blundade
kom att tänka på skavsåret
på höger häl
blåsor som ännu inte blöder

andetagen lugna nu
mossorna och lavarna
omkullfallet och multet
vinden viskade sin vackraste röst

kände mig yr
behövde se för att inte ramla
och du log
det var vår sommars sista höst