Redan medlem?
Logga in
Höstros i pärlregnEn ensam fjäril sitter På höstens sista ros En påminnelse om hur skört Livets förgänglighet är Det vackra resterna av livet Som kanske lyser upp En trasig själs vardag
Ett pärlregn av fallande tårar Som ingen annan får se De göms i den mörka natten För att inte genera någon För att slippa blickar och frågor Från den som annars kanske ser Hur trasig själen verkligen är
En vilsekommen fjäril Ett i skyddet fallande pärlregn Kan ha så mycket mer gemensamt Än vad vi förstår För mitt i den sköra förgängligheten Bor ett stråk av något viktigt Ett genuint spår av livets gång
Fri vers
av
Maria Sundelin
Läst 73 gånger Publicerad 2026-11-06 06:52
|
Nästa text
Föregående
Maria Sundelin |