Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

*

lissabon
om det nu
var lissabon
gled av jorden
skorstenarna blev
träd, träden blev rök
röken blev sjömän, de
döda sjömännen blev fåglar
de svarta fåglarna blev bokstäver
och bokstäverna byggde städer, inuti
hans ögon levde människor som aldrig
fötts och dog av sjukdomar ingen ännu
sett, där vandrade kvinnor med rötter
istället för hår och deras drömmar
växte ned genom jordskorpan
ända in i stjärnornas märg




Fri vers av bröd, bostad & fitta
Läst 89 gånger
Publicerad 2026-11-07 16:29



Bookmark and Share


  kriya
jag fick stark ångest i staden
2026-11-07

  Jacob Sjöstrand VIP
Jag tänker på Lissabon. Där har jag aldrig varit. Ser en kuperad stad, kanske mestadels vitmålad, en linbana och kanske rälsbussar. Något om Candide och en jordbävning.
Sen tänker jag på Matrosen och stjärnan av Fassbinder - mest för att de orden finns i texten.
Mest tänker jag på Appolinarie. Men det gör jag ju alltid så fort en text har formen av något som liknar ett kalligram.

Vi börjar om: Jag gillar hur texten startar med en tveksamhet. Redan här, i inledningen, görs en ansats om det upplösta.
I de nästkommande raderna förstärks detta upplösta till transformationer. Saker och ting förvandlas, blir till byggstenar för något annat, ev synintryck och tankar som bryts ned till tankarnas atomos: bokstäverna. För att sedan byggas upp igen till fantasins skapelser, en slags meta-konstruktion över hur texten i sig tillblir.
En surrealistisk text som genom sin konstruktion påvisar en sanning för mig. Men det går inte att plocka i sär den. Det går inte att håva upp den ur texten. Ändå finns den där inom mig, efter att jag läst texten.
2026-11-07
  > Nästa text
< Föregående

bröd, bostad & fitta

Senast publicerade
*
*
*
*
*
*
* Se alla