- Jag orkar inte mer, skrek pojken och med en duns låg han med huvudet på den fyrahundratre sidor tjocka historieboken.
- Jo, det gör du visst det, kom igen nu latmask.
- Nej, seriöst. Jag orkar inte mer! Jag skiter fullständigt i Napoleon och franska revolutionen. Det är en lördag och jag sitter för fan bara här.
- Sådant är livet, svarade flickan och började anteckna fanatiskt ännu en gång.
Då reste sig pojken upp och slog igen hennes bok.
- Vad gör du?, utbrast hon trött och slog upp kapitlet med tålmodiga fingrar.
- Vad är meningen egentligen? Man lever ett liv med att plugga, plugga, plugga, jobba, jobba, jobba och för att få lite omväxling så skaffar man ungar som i sin tur pluggar, pluggar och pluggar.
- Man lever för att lära.
- Jävla besserwisser, viskade pojken och delade sin bläckpenna i två delar.
- Pluggar du inte nu så kommer du aldrig att bli någonting och då blir du deprimerad och alkoholist och sedan dör du.
- Nu är du löjlig, jag kan börja arbeta direkt idag. Egentligen, varför skall jag ens gå ur nian? Var har jag nytta av syslöjd och litteratur historia? Och för att inte glömma bild?
- Du kanske blir en berömd barnboksillustratör en dag. Nej, men ärligt talat så behövs alla delarna för att du skall kunna komma vidare. Gör du inte det, får du jobb som sopgubbe. Är det din ambition här i livet?
- Vad är det för fel med det? Jag vill leva nu, inte förbereda mitt liv för att leva.
- Du måste tänka långsiktigt. Sätt dig nu och läs instuderingsfrågorna. Och utav det får du erfarenhet och allmänbildning.
- Ur en jävla bok kan jag inte lära mig livet och alla dess härligheter.
- Hur skall du lära dig då?
- Jo, det skall jag allt tala om för dig. Det skall jag göra genom att bara leva det riktiga, förbaskade livet.
- Så om jag har förstått saken rätt så vill du hoppa in i ett yrke utan att ha någon som helst aning om vad du gör. Hur skall du lära dig det då?
- Man lär sig av sina misstag. Lämnar jag spisen på i min restaurang, så lär jag mig att stänga av den.
- Men sedan har du ingen restaurang heller.
- Precis och då lär jag mig till nästa gång, utan några lärare som tror sig veta bättre och säger ”du borde ha gjort så här” och ”det här är kasst”. Jag blir min egen chef och min överman.
- Behöver inte lärarna sina jobb då?
- Nej, då. De passar bra som politiker också. De båda lovar en massa saker som de inte håller. Som när kärringen Anita gav mig IG och hon har sagt hela tiden att jag skulle bli godkänd. Föresten tycker de bara om de som fjäskar.
- Jag tycket våra lärare är schyssta.
- Precis! Du är ju deras lilla kelgris också.
- Det är jag inte alls, sade flickan och slog till pojken retsamt på armen. Jag är bara artig.
- Artig? Du skrev julkort till dem förra året! Självklart att de gillar dig, sådana som jag vill de helst gömma undan i en mörk bunker. Hela betygssystemet är korrumperat. Jag behöver inte sådan skit.
- Vad behöver du då?, sade flickan generat och markerade kapitel 12 med blyertspennan.
- Dig, svarade han och böjde sig ned för att kyssa henne.
- Vill du verkligen pussa på en sådan som jag, då?
- Självklart, men bara så länge jag får MVG i kärlek.