Tovas mamma står vid fönstret i hallen och blickar ut över gården. Det har hon gjort varje dag denna vecka runt elva på förmiddagen. Anledningen är att brevbäraren snart kommer.
”Kanske idag då…”, tänker Tovas mamma.
Tova själv är inte hemma. Det är av den anledningen hennes mamma står vid fönstret i hallen. Tova är på kollo och har lovat att skicka brev.
”ja, egentligen va det ju min idé det där med kollot men jag hoppas hon inte är mer arg på mig nu än när hon åkte”
För det hade hon varit, Tova, arg som ett bi.
Det var när Tova hade kommit hem från skolan hennes mamma hade meddelat henne att hon, utan Tovas vetskap, anmält henne till att spendera fyra veckor av sommarlovet på ett kollo. Hela bråket den dagen går som en film genom Tovas mammas huvud.

- Är du helt dum i huvudet?!, skriker Tova förskräckt.
- Nej, jag tänkte bara att det skulle vara lite spännande för dig att komma bort från den här byn ett litet tag.
- LITET tag?! Fyra hela jävla veckor, mamma! Varför i hela fridens namn fick du för dig att jag skulle vilja det?!
- Jag vet inte riktigt varför, jag såg annonsen i tidningen och tyckte det var en kul grej.
- DU tyckte det ja, DU! Inte JAG!
Tova spänner ögonen i sin mamma som ser en aning skamsen ut.
Det är tyst. Ingen av dem säger något på ett tag. Tova står med armarna i kors och stampar irriterat i golvet. Tovas mamma fingrar nervöst på en knapp på hennes blus. Hon vet att det hon gjort är fel, men säger ändå:
- Men kan du inte åka i alla fall? Vem vet, du kanske tycker det är roligt.
Tova fortsätter stirra på sin mamma, skakar på huvudet och vänder sig sedan om och går.

Tova har trots detta alltid varit en mycket trevlig och artig ung dam, så hon bestämmer sig för att göra sin mamma till viljes. Trots det att hon absolut inte vill. För att visa sin mamma om vad fel hon gjort vägrar Tova yttra ett enda ord till henne.
Tovas mamma ser en kanin på gården.
”Det är nog Åkessons kanin som rymt igen”, tänker hon och suckar tungt och låter sedan tankarna bege sig till dagen Tova skulle resa.

Tova står tyst i hallen. Hennes käke är hårt sammanbiten och hon ser inte alls glad ut.
- Du ska nog se att det är mycket roligare än vad du tror, säger Tovas mamma. Vem vet, fortsätter hon, kanske träffar du en söt pojke där.
Tova himlar irriterat med ögonen. Hennes mamma förstår hinten.
- jaja. Jag ska vara tyst nu. Du lovar väl att skriva?
Tova suckar och svarar med ett kort:
- Mm…
Sedan tar hon sin väska över armen och går ut till sin pappa som väntar i bilen.
Det sista Tovas mamma ser av henne är Tova som sitter i passagerarsätet och tittar argt, men ändå sorgset, ut genom rutan.

”Nu är det istället jag som ser sorgset ut genom en ruta”, tänker hon när hon plötsligt får syn på brevbäraren.
”Äntligen!”, tänker hon och springer ut för att ta emot posten. Hon letar snabbt igenom högen med kuvert.
”Räkning, räkning, brev från posten, räkning, här!”


Hej mamma och pappa!
Nu skriver jag till er som ni bad om.
Jag trodde inte att jag skulle säga det här men jag har faktiskt väldigt roligt på det här kollot. Vi är 30 tjejer som bor i samma barack, vilket medför mycket fnitter och tjatter om kvällarna, men det är bara skoj.
I fredags träffade jag en kille som heter Stefan. Han är hur gullig som helst. Han har berättat de mest galnaste historierna för mig. Han skrattade gott när han berättade att han skickat ett brev till sina föräldrar och bland annat bett om mera pengar. Det sker tydligen ett visst tärningsspel då pengar är inblandade. Han berättade också att killen som sover över honom är vaken i princip fem timmar per dygn, dessutom snarkar han väldigt högt så Stefan, och antagligen en hel del andra, har problem med att sova. Jag tycker synd om honom.
Ni skulle se vad som hände i lördags! Det var så roligt att jag skratta så jag tjöt. Det vart ju inte så skoj för Stefans del dock men i alla fall. Det var så att vi bestämde oss ett gäng för att leka charader och jag och Stefan var i ett lag. När det sedan var Stefans tur fick han att han skulle imitera en clown. Då fick han för sig att alla clowner står på händer. Det enda han inte visste var att han inte riktigt hade kontroll över armar och ben, vilket resulterade i att han tappa sina framtänder.

Håll i er nu, för nu kommer det en väldigt sorglig sak som jag tyvärr måste berätta. Våran fröken dränkte sig i brunnen i söndags. Det var verkligen hur hemskt som helst. Ingen av oss hade en aning om att hon led av extrem ormfobi, när vi hittade på buset att släppa ut en huggorm i matsalen. Därav denna tragedi. Dessutom har föreståndaren blivit tagen av polisen. Det var tydligen några killar som hade lekt skogsbrand vilket inte är så populärt i polisens ögon.
Men nog om dessa tråkiga saker.
Stefan har berättat att hans bästa kompis, som heter Tage, har en liten fickkniv inuti sin mage. Fråga mig inte hur den kom dit. Det är fortfarande ett mysterium för de flesta. På onsdag lämnar han oss i alla fall för att opereras. Fickkniven ska ut!
Nu vet jag inte mer vad jag ska skriva. Snart dags för mellanmålet.
Puss och kram!
Tova.
Ps. Om ni läser i tidningen om en barack på ett kollo som brunnit ner, så var inte oroliga. Jag ska stå jämte och titta på... ds.


Tovas mamma viker ihop brevet och suckar lättat. Sedan tänker hon:
”Hon har ju i alla fall roligt” vänder sig om, ler över brevets innehåll och går ut i vardagsrummet.