Morgonen gryr,
tät ligger dimman,
som om jag fortfarande sov.

Förmiddagen nalkas,
bruset stiger,
som från ett vattenfall.

Eftermiddagen gör sig påmind,
pulsen ökar,
som under ett joggingpass.

Kvällen kommer,
lugnet infinner sig,
som om inget hade hänt.

Natten kryper närmare,
ensamheten gör ont,
som om jag vore skadad.