Jag väntar bakom hörnet

på att du ska komma fram.

Jag vill se i dina ögon,

och ta dig i min famn.

Runt omkring mig

ser jag skrattande och glada folk.

Men i mitt sorgsna hjärta,

sitter för evigt en smärtsam dolk.

Av sorg och saknad

mitt hjärta brister,

handlingsförlamad och vemodig

och hela kroppen rister.

Ett kvidande läte

från min mun jag hör,

kan inte andas,

oh Herre Gud jag tror jag dör.

Just nu är det, det enda jag vill,

att få komma till dig.

Älskade Marcus är det då du

som kommer och möter mig?

Men älskade Marcus,

jag måste nog stanna kvar,

och leva på de vackra minnen,

som av dig jag har.

För ett vackert rum,

har jag byggt i mitt hjärta.

Med blommor och vackra minnen,

men också med svart sorg och evig smärta.

Sorgen och saknaden efter mitt barn,

den är så oändligt stor.

Att den för evigt,

i mitt hjärta bor.

Marcus jag älskar dig

skriven av Marie-anne Thörnström den 7/1-2003

mamma till Marcus 82-02

Tre månader sen du lämnade oss