Det är eftermiddag och den lilla har somnat
du somnar nästan också där i soffan men så
ser du det framför dig:
hur pappa liksom häver sig över
"tant Harriets pepparkaksdeg"
som ju aldrig ville bli rimligt tunn
hur musklerna spelade

Det var då vi alla skrattade
(pappa också)
och långt senare skrev du med stora bokstäver i kokboken:
JAG HATAR TANT HARRIET

Minnet är inget "minne" utan en dold historia
som nästan ingen annan lever med
och du tänker om jag kan se detta framför mig
hur mycket borde jag då inte kunna se

Det är kväll och du befinner dig mitt i ett gräl eller förresten
strax efteråt, och du minns alla gamla gräl
som lade sig som lager på lager där hemma
men som du inte kan minnas på annat sätt än som en enda lång vinter
(för du minns att du frös)

En serietidning, en kompis, en tidpunkt att längta till
man drog sig undan till sitt
medan kylan belägrade mitten
i det gamla hemmet, före allt detta

Och du skäms