här
vid svarta granars ände
öppnar sig landskapet
för de förbipasserande passagerarna
och slås genast i ram
av tågkupéns fönster

okänd landskapsmålares mästerverk
– dimma i alla penslar

den drömstinna röken
som driver över fälten
med nattens alla hemligheter
tryggt bevarade

i förgrunden
– regndropparna som kryper
över fönsterglasets yta
ständigt sökande den kortaste vägen
till världshaven

i bakgrunden
– de silverkantade regnmolnens vridande
i ett desperat försök att undkomma
de första trevande solstrålarna

och på vägen
bort mot tavlans centrum
– två cyklister

rakt in i sagan