Du krafsar
på insidan av mina ögonlock
det blir små rispor
som aldrig läker
små blodsdroppar
tränger inåt
färgar den nattsvarta pupillen
rödskimrande
sakta rinner färgen ut i irisen
och snart är hela ögat
den klaraste röd,
och rött har aldrig varit så fult som nu
Jag vågar inte öppna ögonen
(för att visa, för att du ska rymma)
Du drar och sliter nu
försöker tvinga mig att titta
men jag vet att röda ögon är blinda
(du ger upp och försvinner längre in)
det röda tränger ur ögonvrån nu,
droppar sakta nedför kinderna
och bildar ett hav
runt mina fötter
Du sticker med nålar nu
du som inte finns