du ger mig alltid spader knekt
en hjärter sjua hade räckt
sen står du där och drar i nödbromsen igen
virvlar sen ut i skymningen

finns det nåt större att förstå?
långt bortom egot och det blå
jag står på tå, men är likväl för kort ändå
trasslar sen in mig i det grå

nej, jag är långt ifrån en Jaffa-apelsin
rätt och slätt en vanlig mandarin