Varför skär du zebraflicka?
Är inte ränderna på dina armar tillräckligt?
Varför gråter du zebraflicka?
Är inte ditt hjärta redan en uttorkad svamp?

Demonerna dansar på dina axlar, zebraflicka.
Ja, deras skratt ekar i ditt ödsliga huvud.
För du är deras leksak, zebraflicka.
Dags att vakna upp till verkligheten.

Gillar du inte vad du ser, zebraflicka?
Men förstår du inte att
du lever i det helvete du har skapat.
Du ville att alla skulle se dig, zebraflicka.

Men gissa vad.
Du är sedd.
Du är zebraflickan med ränder som bara blir fler.
Är du nöjd med vad du har blivit?